Speedshopping

Kära vänner,

Senhösten har kommit till Nya Zealand och med den regnet. Det har regnat i en vecka och vi bestämde oss därför för att tillbringa helgen i Auckland med lite inomhusaktiviteter. Planen för lördagen var att åka till Auckland, gå på akvariet, sedan strosa runt lite i Mission Bay om vädret tillät och avsluta dagen på ett av stadens större köpcentrum med eventuell bio.

Vi hade en otroligt trevlig dag på akvariet, det är svårt att tröttna på det fantastiska djurliv som finns i havet. På eftermiddagen visade solen sig faktiskt och vi njöt av den i Mission Bay. Vid femsnåret började det bli lite kallt och vi bestämde oss för att det var dags att köpa var sin varm tröja. (Vi har fryst en hel del här, eftersom nyzeländarna inte fattat det där med isolering och värme inomhus, samtidigt som mängden kläder vi fick med oss från Sverige är begränsad och består av alldeles för många par shorts och linnen.)

Vana som vi är från Stockholm och Kista köpcentrum (Sveriges öppnaste köpcentrum) räknade vi med att det skulle vara öppet åtminstone till kl 20.00. Klockan 17.50 körde vi in på parkeringen till St Lukes Mall, kollade biotiderna och gick in i vår första butik. Lite förvånade noterar vi att butiken bredvid är på väg att stänga. När jag frågar får jag mycket riktigt reda på att hela köpcentret, inklusive restauranger stänger kl 18.00.

Oj, vilken fart det blev på oss. Både Petter och jag högg var sin tröja, snabbprovade och betalade klockan prick 18.00.

Fem minuter shopping var det vi hann med och det är inte första gången detta inträffar. Det är mer regel än undantag att affärerna har hunnit stänga när vi ska handla. Det där budskapet som mina kollegor shoppinganalytikerna på HUI brukar mässa om, att butiker ska vara öppna när kunder vill handla, har inte nått Nya Zealand ännu. Här stänger vanliga butiker kl 17-17.30 vardagar och köpcentrum kl 18.00. Detta trots att arbetstiden normalt är 8.30-17.00. Ett effektivt sätt för kunder att spara pengar, men tänk vad många shoppingtimmar handeln går miste om.

Som tur var fanns även en söndag denna helg, och den tillbringade vi på ett annat köpcentrum. Nu låter det kanske som att vi har blivit värsta shopoholicarna här borta. Så är det inte riktigt, men när man bor i Pauanui och handelsutbudet består av en matbutik, en bensinmack, samt en järnhandel är det lätt att drabbas av ett uppdämt shoppingbehov ibland.

Kram
Nora

Pingviner, jag tröttnar aldrig på dessa roliga djur. De ser ut att vara riktiga livsnjutare.

Även sköldpaddan såg ut att ha det bra där den simmare runt i jätteakvariet
Petter kunde nästan gå på vattnet i Mission Bay. När man ser dessa bilder kan man inte tro att det ösregnade några timmar tidigare och senare.

Vind i håret och hästkrafter mellan benen

Förra helgen var vi hos Aaron och Des på besök. Aaron är chef för Webhaven, företaget som lockade Petter till andra sidan jorden. Aaron och Des har byggt ett hus nära stranden i mitten av ingenstans, ca 30 minuter härifrån. Det bästa är att de äger en fyrhjuling. Anledningen till att Aaron köpte den var att han ska slippa gå över sandbankerna med surfingbrädan när han ska ut och surfa, men förra helgen fick jag låna den.

60 knyck på en öde strand, det är livet!



En liten ö som sitter fast med fastlandet när det är lågvatten. Fiskmåsen tyckte vi störde lite, tittade på oss, men fortsatte sedan lugnt spatsera på sin strand.

Lyxen att plocka sin egen Grapefrukt

Hej vänner,

När vi skulle flytta in i vårt lilla hus, var det enda som talade emot huset att det inte finns några coola fruktträd i trädgården. En av våra grannar löste dock det problemet. De har både citron-. clementin- och grapefruktträd i trädgården. Dessutom har de blivit avrådda av sina läkare att äta grapefrukt då det motverkar deras kolesteroltabletter. Med andra ord behöver de hjälp att äta upp grapefrukterna. Jag erbjöd mig gladeligen att hjälpa dem och jag tar mitt uppdrag på största allvar.

Igår eftermiddag rullade jag över till grannen och plockade mig en fin grape som jag sedan mumsade på framför TV:n. Det är vad jag kallar lyx! Nu önskar jag bara att kvaliteten på TV-utbudet vore lite bättre, men den historien sparar jag till ett annat inlägg.

Kram på er alla!
Nora

Grannens grapefruktträd. Ser inte helt fel ut, eller vad säger ni?!

Äntligen, Petter & Nora har tagit vatten över huvudet.

Igår kom vi äntligen iväg på en dyktur här nere.
Hundra meter från Pauanui (där vi bor) ligger Tairua. Tyvärr är det på andra sidan sundet, och nu när det blivit vinter så går inte färjan längre, så man får åka 20 min med bil runt sundet.

I Tairua ligger "Tairua Dive and Fishinn" som drivs av Dave och Donna. Igår åkte vi dit för att hänga med på en dykutfärds till Alderman islands, ca 30 min med båt från kusten.

Vi kom dit klockan 9 på morgonen, provade ut vår utrustning och gjorde oss klara att ge oss av. Trots att det var helt vindstilla hoppade båten ganska rejält på vågorna. Nora höll i sig så gott det gick, men fick en gratis berg och dalbanefärd på köpet. =)

Alderman islands är en ögrupp som bildats av en vulkan, så de består av ett gäng skarpa klippor som sticker rakt upp ur vattnet.

Petter dök ner med kamera och fick några bildet på fiskar och formationer.
Första dyket gick dock lite sådär för Nora. Det var ett tag sedan hon dök senast, ny utrustning och läckande mask gjorde att hon inte riktigt hade lugn att njuta av alla fiskar. Så vi bröt dyket efter 20 minuter.

Detta avskräckte lite inför nästa dyk, men som tur var dök vi i igen på ett grunt ställe med massor med fiskar.
Vi hade ett underbart långt 42 minuters dyk uteftr botten, med massor med fiskar som följde oss. Petter fick med sig ett gäng stora snäckor med sig upp.e

Ett par av de andra dykarna letade lite mer noga och totalt hittades 5 stora hummrar vilka de tog med för att laga till kvällsmaten. Här är det tydligen vanligt att ta med sig lite fångst med sig hem. Vilket vi skandinaver är lite ovana med då det inte är lagligt hemma.

Kram får ett njutande par "down under".

Alderman islands, vi dök vid pigglet till höger och Sive bakom stora ön.

Nora tittar förvånat upp.

Ett fiskstim under vattnet

Nora på väg mot fiskstim framför sig.

Trädgårdsarbete?

Förra långhelgen så gjorde jag mer trädgårdsarbete än jag gjort på många år.
Jag grävde ett 13m långt 60 cm djupt hål i vår nya trädgård.

I jord blandad med sand...

Förbi ett stort träd med rötter överallt...

Det hela tog tre dagar att göra och på kvällen den andra dagen var jag helt slut. Men vi hade inflyttningsfest den dagen, och då hade jag bara det jobbiga trädet kvar att komma förbi. Vår granne John var över för att ta ett glas vi och undrade han vem jag anlitat för att gräva. Jag berättade att det var mitt dagsverke och då sa han att han jobbade som grävare och självklart skulle hjälpa mig med det sista. Både jag och Nora var lite osäkra på om detta löfte skulle infrias när vinet lämnat kroppen när vi somnade den kvällen.

I de här landet verkar det som att man håller det man lovar. När jag kom ut på morgonen efter för att göra det sista, var John där och högg bort rötter i rasande takt. En knapp timme senare hade han fixat den sista jobbiga delen.

Så vad är anledningen till detta kroppsarbete?

Nu när jag har hus så måste man ju gräva lite för att känna hur det är...

Nej, vem lurar vi egentligen, huset saknade telefonlina och för att få internet hemma så behövde det dras in en. Vilket krävde ett dike från telefonplinten till huset.

Förra veckan när Telecom var här för att lägga kabeln, berättade att de råkat säga fel, diket behövde bara vara 45cm djupt (Grrr). Hur som helst fick jag beröm för diket, det var ett av de mest exemplariskt grävda hål de hade sett.

Nu har jag ADSL hemma, 2Mb ner och 800kb upp, helt okej för ett hus i en semesterort på vichan.

Jag har nu fyllt igen hålet igen, och kan jobba hemifrån i vår hus när jag inte behöver vara på kontoret.

Den andra nationalsporten

Hej,

Det har varit mycket tyst på bloggen på sistone, men nu när vi har internetuppkoppling hemma igen ska vi skärpa oss, lovar!

I Sverige har vi fotboll och ishockey, i Nya Zealand har de rugby och netball. Rugby spelas av män och netball av kvinnor. Petter och jag har ju bestämt oss för att uppleva den nyzeeländska kulturen så vi passade för någon helg sedan på att följa med våra vänner på dotterns netball match.

Man kan beskriva det hela som en hanbollslik sport med basketmål. Spelarna på plan får bestämda roller och utifrån vilken roll de har fått får de röra sig på olika delar av planen. De som är försvarare får exempelvis inte röra sig utanför den nedre planhalvan. En detalj som förvånade mig mycket när jag såg matchen var att tjejernas laguniformer bestod av kortkorta klänningar eller kjolar, inga shorts här inte.

Varken jag eller Petter blev särskillt begeistrade av sporten, men nu vet vi vad netball är åtminstone.
Georgia i blått kämpade och såg till att rätt lag vann!


Som ni ser är tjejernas klänningar allt annat än långa. Kjolarna som det andra laget hade är något längre och troligen praktiska om man ska hem till mormor efter matchen.

Petter, Dave (en kollega), hans respektive, Melissa och Nat, en vän, studerar matchen. Dave och Melissa är goda vänner som har tagit mycket väl hand om oss och gör vad de kan för att vi ska trivas. De bor fem hus bort från oss.