Föräldrar hittade

Ni kan andas ut. Föräldrarna är hittade och i tryggt förvar. De kom mycket riktigt fram idag. Petter har hämtat dem på flygplatsen och nu är de på väg hem till Pauanui.

Det ska bli spännande att se hur länge vi kan hålla dem vakna ikväll.

Kramar
Nora

Föräldrar efterlyses...

Petter är på Aucklands flygplats och för att hämta upp sina föräldrar. Glad i hågen kom han tidigt för att välkomna dem. Han har väntat, och väntat, och väntat. Efter nästan tre timmar började han bli riktigt orolig och gick till flygplatspolisen för att efterlysa dem. De verkar inte ha varit med på den flight de sa att de skulle vara på. Flygbolaget var inte alls lika medgörliga som på film, de vill inte lämna ut någon information alls. Nu är frågan, var är Ingeli och Sture...?

Efter att ha resonerat, räknat på flygtider och jämfört med mina föräldrars flygdetaljer, är vi nu 98 procent säkra på att de inte har kommit fram till Hongkong ännu.

De insåg nog inte riktigt hur långt bort vi faktiskt är. Förhoppningsvis kommer de med den flight de sa, men IMORGON. Det är inte lätt det där med långresor och tidsförskjutning.

Fortsättning följer...

Feminist javisst

Hej allesamman,

Catharina, en av våra mest trogna bloggläsare, frågade mig för ett tag sedan om jag inte kunde skriva ett inlägg om kvinnans roll i kiwisamhället. Jag brukar hålla mig ifrån diskussioner på detta minerade område, eftersom jag ofta tycker att frågan diskuteras mer för diskuterandets skull i Sverige, något som snarare stjälper jämställdhetsarbetat än främjar det. Det blir mer snack och gnäll än handling.

Eftersom både jag och Petter reagerat och funderat på små detaljer i vardagen på temat, så ska jag ändå försöka sammanfatta mina tankar. Det kommer troligen komma fler inlägg på temat eftersom jag ännu inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker.

Könsrollerna i de kretsar vi rör oss i här, är helt klart mer utpräglade än vad vi är vana vid hemifrån i Sverige. Om vi generaliserar lite är kvinnan chef över barn och barnuppfostran, medan mannen har huvudansvar för familjeinkomsten. När mannen lämnar barnen på day care (en form av dagis som man får betala för) är han duktig. När kvinnan gör det är det en form av lyx som hon unnar sig (även om hon gör det för att gå till jobbet).

I samband med Mors dag läste jag en artikel i en av våra dagstidningar med rubriken Så skämmer du bort din fru. Artikeln var skriven i punktform med förslag på saker mannen kunde göra för att få kvinnan att känna sig speciell på Mors dag (en dag på året). Jag minns inte alla, men några av punkterna var: Erbjud dig att lägga barnen medan hon tar ta ett bad. Ta hand om disken. Visa intresse för att hjälpa till med middagen, även om du inte kan laga mat kommer hennes hjärta att smälta om du ger henne chokladdoppade jordgubbar till efterrätt. Receptet fanns uppskrivet i artikeln och bestod mycket riktigt av färska jordgubbar som doppades i smält choklad. Efter att ha spenderat alltför många timmar i studentkåren diskuterandes huruvida vi ska byta titeln talman till talperson, kan jag inte annat än rysa när jag läser artiklar som denna.

I affären finns tidningar uppdelade på ”womens general interest”= mode, matlagning och barn, samt “mens general interest”= motorsport, fiske och porr.

Nyzeeländska kvinnor umgås i föreningar knutna till barnens skolgång och aktiviteter, organiserar evenemang för att samla in pengar till välgörande ändamål samt pysslar med trädgården. Männen hänger på puben, tittar på sport, fiskar samt spelar golf.

Samtidigt som dessa tydliga könsroller finns, kan man inte sticka under stol med att Nya Zeeland fostrar starka kvinnor. Landet var först i världen med kvinnlig rösträtt, man har en kvinnlig premiärminister och även om jag inte har några siffror som stödjer min tes är min känsla att både andelen kvinnliga chefer och kvinnliga småföretagare är betydligt högre här än hemma i Sverige. Petters teori är att det beror på att kvinnorna har en betydligt mer konstruktiv fritid än männen. Medan männen hänger på puben med en öl i handen, organiserar kvinnorna sig och får en hel del uträttat.

Petter har en poäng. Landet har fortfarande en stark nybyggaranda. Det finns en atmosfär som andas “du kan bara du vill”. Denna devis gäller kvinnor såväl som män. Eftersom småtjejerna här aldrig får höra att de skulle ha det svårare att lyckas än sina jämnåriga killkompisar, ifrågasätter de inte sitt värde. Det är något jag verkligen uppskattar. Hur detta kommer sig i ett land där ovanstående jordgubbsartikel publiceras förstår jag inte riktigt. Faktum kvarstår dock att i Sverige är varenda tioåring medveten om maktstrukturer och lönegap, något som jag tror är det största hindret mot att uppnå ett jämställt samhälle.

Kram till er
Nora

En lugn dag

Hej allesamman,

Vi har fått ganska många kommentarer om att vi gör så himla mycket hela tiden. Därför tänkte jag nu berätta om vår långsamma och sköna lördag.

Dagen har ägnats åt några mindre projekt, men däremellan har vi mest bara varit. Efter en morgonpromenad följd av lördagsfrukost tog vi tag i att försöka göra vår sleep-out gästvänligt. Petters föräldrar kommer på måndag och antingen får de sova där eller så flyttar vi ner kontoret dit. Beslutet är ännu inte fattat, men de spindlar som tidigare bodde där har nu flyttat ut.

Vi har köpt en uppsättning lakan i den nya lakansbutiken. Jag förstår inte riktigt hur den kvinna som öppnade denna butik tänkte. Någon borde ha berättat för henne om konceptet utbud och efterfrågan. Nu har vi nämligen en matbutik, en surfbutik, en trädgårdshandel, en järnhandel, en tynande klädbutik samt en lakansbutik i staden. Visserligen kommer det mycket sommargäster hit, men ändå, hur mycket lakan kan det gå åt?

Utsidan av våra fönster har blivit tvättad. Grannen som driver en fönstertvättinrättning kom över. Vi ville betala honom, men han går på öl. Så medan han tvättade våra fönster, stod jag och Petter bredvid med var sitt glas vin i handen och förhörde oss om byskvallret. Vi får väl mata katten nästa gång de reser bort.

Efteråt drog grannen med Petter till puben för att titta på Rugby (och dricka öl). Alla ni som känner Petter vet hur notoriskt ointresserad han är av sport, men puben är ganska trevlig. Jag blev kvar här hemma. Jag har slötittat lite på TV och tagit det lugnt.

Om vädret är med oss ska i åka ut och dyka imorgon. Just nu ser det inte ut att bli något eftersom det blåser ganska mycket, men vädret ändras fort i dethär landet.

På måndag kommer som sagt Petters föräldrar. Det ska bli riktigt roligt med lite Sverigebesök. Har ni tur kanske vi kan få svärmor eller svärfar att skriva ett gästinlägg här på bloggen.

Jag önskar er alla en lika skön lördag som min har varit! Nu ska jag sova.
Kram
Nora

Färg från topp till tå

Hej,

Förra helgen hade jag och mina tanter en tvådagars målarkurs med en lokal konstnärinna. Jag är verkligen jätteglad över att jag kom med i målargänget. När jag sitter där med en pensel i ena handen och färg över halva mig, får jag göra något helt annat än jag gör till vardags och jag stormtrivs. Det spelar ingen roll att det inte blir särskillt vackra alster. Det är vägen dit som räknas, inte resultatet.

Gruppen som jag är med i är inriktad på abstrakt konst. Den skapades av ett gäng tanter som var med i en annan målargrupp, men tröttnade på att måla teddybjörnar och blombuketter som de själva utrycker det. En dag bestämde de sig för att starta Hikuai Art Group istället och här är teddybjörnar bannlysta.

Detta passar mig utmärkt. Teddybjörnar har ändå aldrig varit min grej riktigt, istället handlar det om färgsammansättningar och mönster. Roligt. Kvinnan som höll i kursen denhär gången är tydligen en halvkänd Nyzeeländks konstnär. Jag hade inte betalat tusentals kronor för de tavlor hon visade oss, men hon var jättebra som kursledare och inspiratör!

Efter två dagar med måleri från 9 på morgonen till 5 på eftermiddagen var jag ganska slut i söndags kväll. Tur att man har en arbetsvecka att vila upp sig på =).

Stor kram
Nora

Med penseln i högsta hugg. Visst ser jag konstnärlig ut?

Mina nya skor

Hej allesamman,

Nu har vi varit lite lata på bloggen igen. Vi ska försöka skärpa oss. Allt är bra med oss, det är bara lite svårt att ha tid och energi till att skriva blogginlägg ibland.

Jag har tidigare berättat hur svårt det är att shoppa i dethär landet. Vi bor i en småstad med typ tre affärer totalt, och eftersom alla affärer stänger senast 17.30 och vi jobbar till åtminstone 17 hinns det inte med när vi är i Auckland heller. Petter trivs ganska bra med det, men jag får lite shoppingabstinens ibland. Igår skolkade jag en timme från jobbet och tog tag i problemet.

Bland de första kvällarna på Nya Zealand gick vi förbi ett skyltfönster med ett par underbart gröna skor i. De där skorna har inte lämnat mina tankar sedan dess. Igår bestämde jag mig för att göra slag i saken och prova dem. Jag blev ganska snabbt botad, de var varken sköna eller snygga på. Men deras kompisar, ett par gröna, blå och vita skor stod det Nora på. Så nu äger jag hela fem par skor. Visst är de fina?

Kram till er alla!

Nora, den skotokiga

Min nya sko

Petter verkar inte riktigt lika övertygad om dess förträfflighet, men det struntar jag i.

Världens mest svårknäckta nöt...

...Macademianöten växer på Nya Zealand. Vi jobbade hemifrån chefen häromdagen och han har två träd i trädgården med dessa nötter på. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite exotiskt med konstiga frukter och nötter i trädgården, så jag plockade så klart ett gäng. Nu ska jag bara leta reda på hammaren så jag kan ta mig in i dem.

I övrigt är allt bra. Petter och jag har bestämt att vi firar nyår på en dykbåt på Stora Barriärrevet i år. Annan dag jul flyger vi till Cairns och stannar nästan två veckor, sex av dagarna ska vi bo på en båt och göra sisådär fyra dyk om dagen. Jag kommer troligen somna runt klockan 8.30 denna nyårsafton också

Kramar
Nora

Vår kollega Luis framför ett macadmia träd

Nötterna växer i klasar.

När nöten ramlat från trädet tar det ett tag innan det yttre skalet öppnar sig och ramlar av. Sedan har man bara det inre stenhårda skalet att ta sig in i. Fåglarna får jobba lite för brödfödan.

Lyxhustru eller inte...?

Hej!

När man läser vår blogg kan det vara lätt att tro att vi mest roar oss och inte gör ett enda hederligt handtag här borta. Att Petter programmerar en och annan rad har de flesta av er förstått, men det verkar som att många av er tror att jag ägnar dagarna åt att måla tavlor, baka bröd och jobba på solbrännan. Visserligen gör jag det också, men inte hela dagarna. Även jag bidrar till hushållskassan.

Så undrar några av er då, vad gör hon? Jag inser att det börjar bli dags att komma ut ur garderoben efter att jag fått den fråga upprepade gånger.

Jag arbetar på samma företag som Petter. Jag anställdes som Document Development Manager, vilket är en fånigt fin titel för en person som gör det pappersarbete som ingen annan vill göra.(Enda anledningen att order Senior inte finns med i den titeln var att jag ville ha mer betalt då.)

Tanken är att mitt jobb ska utmynna i användarmanualer för den mjukvara som vi säljer. Förutom detta testar jag att det programmerarna bygger faktiskt fungerar och jag är på väg att bli befordrad till en slags operativ chef. Vad den rollen kommer att innebära vet varken jag eller Chefen, men tanken är att jag ska avlasta VD-rollen och bringa lite ordning och struktur i det kaos som kan råda i ett litet företag skapat av tre, vågsurfande, hobbyprogrammerare.

Jag har redan idag ganska mycket kontakt med våra befintliga kunder, dels för att hjälpa dem komma igång och använda programvaran, men också med att komma överens om hur vår affärsplattform ska anpassas till deras verksamhet.

Livet här är ganska avlägset från livet som detaljhandelsanalytiker på Kungsgatan. Jag har mer än en gång predikat Emmas devis om att kunden ska känna att denne alltid kommer i första hand i kontakt med sin konsult. Här på jobbet är jag glad om kunden får en kopp kaffe i en hel och ren kopp när de kommer. Förpackningen anses inte vara lika viktig här som i Detaljhandelssverige.

På måndag ska vi ha vårt första måndagsmöte, en annan HUI-institution som jag jobbar på att instifta, och jag håller på att upprätta en projektplan där vi faktiskt planerar vår arbetsbelastning och därmed vårt kassaflöde.

Nu kanske jag låter lite skeptisk. Det är inte alls meningen. Det finns en anledning till att jag arbetar här. Företaget genomgår en spännande period, där rutiner och arbetsprocesser måste utformas för att vi ska bli framgångsrika. Jag lär mig massor om att driva ett mindre företag och jag har börjat inse att jag trots allt är en ganska välorganiserad kvinna. Jag har i stort sett utrymme att jobba varifrån jag vill, när jag vill, och jag har nyligen kommit hem från en arbetsresa på Sydön där vi besökte några av våra kunder.

Att jag dessutom bor i en sömnig sommarstad vid havet, men tillbringar några dagar (nästan) varje vecka på kontoret i en myllrande storstad, gör inte saken sämre. Livet kunde ha varit bra mycket värre. Nämnde jag föresten att jag ska ut och dyka i helgen?

Kram på er
Nora

Mitt namn är inte svårast längre...

Med efternamnet Prochazka är jag van vid att alltid stava mitt namn och ändå få det fel. Jag har fått post adresserad till Nora Porrchotska. Jag har blivit uppropad som Pocahontas under ett helt SM och på jobbet har jag en extra e-postadress utan mitt efternamn eftersom jag tröttnade på att mejlen aldrig kom fram.

Petter brukar alltid skratta åt mig, särskilt när jag ibland väljer att göra bokningar under hans namn bara för att det är enklare. Här på Nya Zealand får jag dock min revansch. Larsson blir för det mesta Lawson och vår bil är registrerad under namnet Peter Stare Larson. Min lilla sångfågel.

Kram
Nora

Det gömda vattenfallet

Utanför Pauanui ligger ett vattenfall.

Jag har hört om det långe men inte tagit mig dit...
Jag hittade att den sista geocachen i närområdet var precis där så i söndags bestämde jag mig för att ta mig dit.

Det är en kort biltur utanför centrum, och den en vandring på ca 10 min för att komma dit.
Stigen dit var förvårnandsvärt bra förutom i slutet då man fick hoppa på klippblock...

Men väl där var det rätt vackert!
Tänk att ha sådanna saker en kvart utanför husknuten!

Under vattenfallet är det en djup pool samt två grunda som man kan bada i. Nu var det inte riktigt varmt nog för det ännu... Så jag och Zoe (Min kollegas dotter, som hänge med på vandringen) doppade bara fötterna. Men jag kommer tillbaka!

Zoe doppar fötterna

Att ta sig till Cathedral Cove, steg 1

Norr om Pauanui där vi bor ligger Cathedral Cove.
Det är en vacker plats som även är med i Narnia filmen Prins Caspian.
Det är stranden de kommer ut på från tågstationen.

Både jag och Nora är sugna på att ta oss dit, men tyvärr går det ingen väg dit. Utan man får antingen gå den långa stigen eller ta sig dit via vattnet.

Vi har bestämt oss för det senare...

Nu ska vi bara lära oss att paddla kajak så vi kan ta oss dit.

Förra helgen gjorde vi vårt första försök...
Vi hyrde en kajak här i centrum och gav oss ut för att testa... Grannarns skrattade lit t oss och sa något om att det var för kallt. Vi lyssnade inte på det örat utan gav oss iväg.
De här kajakerna var bra mycket rangligare än de kanadensare som vi använt förr , all luft var under oss. Dessuom var det hål i botten, så när det kom en större våg blev man blöt om rumpan. Men det gick att hantera kom vi fram till...

Vi gav oss ut när de var som lägst tidvatten och vi hade inte mycket vatten under oss... vilket ifs var tur för vi gjorde faktiskt en iplumsning :-) (Det var Petters fel!)
Dock var det inte hela världen och vi kom snabbt upp i båten igen för att fortsätta...

Detta var vårt första försök, och vi har inte varit ute på öppet vatten ännu.. men det kommer, och till Cathedral Cove ska vi...

Kräftskiva

Hmm Dumma blogger som publiserar inlägg bara för att man trycker på enter...
Här kommer riktiga inlägget...


Nora gnydde en del på att vi minsann missat alla traditionsenliga kräftskivor detta år, då vi är i Nya Zeeland. Nu gör det inte mig jättemycket, även om jag saknar ostpajerna en del :-)

Men när vi var ute och dök förra gången var det några sök försökte fånga kräftor så den här helgen tänkte jag ge mig ut och dyka för att prova på.

Det känns rätt mystiskt att faktiskt jaga när man dyker, det är ju inget vi gör hemma alls, man är ju bara en åskådare när man är i vattnet hemma.

Jag åkte till Alderman islands för att dyka
Det blev två rätt intressanta dyk.

Första dyket så lyckades jag faktiskt hitta en kräfta (Eller Crayfish som de heter här). De som hittades var dock för små, så vi fick slänga i dem igen.
Men på andra dyket så hade jag turen att få med mig två som var i rätt storlek.
Det var rätt läskigt att fiska kräftor, okej de här har inte klor som tur är, men man måste ändå kämpa en hel del för att få ner dem i sin fångstpåse.

När jag väl kom tillbaka visa jag upp min fångst till en mycket storögd Nora. "Men WOW... men men, vad gör vi nu då? Hur gör man med sånna här jättar?"

Vi åkte direkt hem tll Dave och Molly för att fråga dem hur man gör. De var imponerade av fångsten och låna ut en stor gryta till oss.

Fångstpåse med två kräftor samt vår lånade gryta

Sen googlade vi recept... 10 min i kokande vatten sa alla recept... Så sagt och gjort vi gjorde kokande vatten, men Nora kunde inte låta bli att krydda till det hela med lite grönsaker och vin :-)

Men problemet var att kräftorna fortfarande levde... så hur har man ihjäl en sån baddare?
Joo tipset vi fick var "dränk dom i vatten". Jag trodde dom skämtade... men nej, genom att ha dem i färskvatten så dränktes de... fashinerande, hoppas någon läsare kan förklara varför...

Så vi lagen fick det att koka, och sen i med kräftorna.
Nora övervakade det hela noga
Sen var det bara dela och ät :-)

Vilken lyxmiddag!

Så nu har även vi haft vår kräftskiva... och vilken skiva sen!