(Skrivet några timmar tidigare, vi har nu kommit fram, blivit upphämtade av Petters syster och är på väg att somna)
Hej kära vänner,
Nu sitter vi på Frankfurts flygplats och väntar på vår anslutning till Arlanda. Samtidigt som vi känner att det ska bli så skönt att komma hem, känns det konstigt att vi inte har ett hem att komma hem till. Vi börjar inse att ett hem inte är platsen där sängen står utan familjen, vännerna och kulturen. Ja, ja det ska bli skönt att få landa ett tag och liksom rota sig.
USA-resan har varit mycket upplevelserik, trots att det blev nästan sex veckor på väg känns det som att vi bara skrapat lite på ytan till detta jätteland. Vad är då domen? Vi är nog överens om att det inte är ett land som vi känner oss riktigt hemma i. Kontrasterna är helt enkelt lite för stora, oavsett om det är mellan fattig och rik, troende och ateist, eller vardag och fest. Det känns som att amerikanerna har glömt bort hur man njuter av de små nöjena i vardagen, något som nyzeeländarna är riktigt bra på.
Något som förvånade oss var att vi upprepade gånger upplevde att USAs höjdpunkt inträffade för 10-20 år sedan. Vi har sett köpcentrum som varit i det närmaste folk- och butiktomma, nöjesparker som inte renoverats sedan sent åttotal och en hel del fallfärdiga motell utmed vägen. Det förväntade vi oss inte här. Kanske är det slit och slängtrenden som nu nått även byggnads- och företagsmarknaden. Den som vill öppna ett nytt motell bygger det helt enkelt från grunden istället för att köpa upp en befintlig verksamhet som går med förlust. Jag tycker dock det är ganska skrämmande när den trenden når hela stadscentrum.
Hur som helst har vi haft spännande veckor och nu är vi redo att komma tillbaka från vår ett år långa semester från vårt “riktiga liv”. Vi har saknat er!
Vi avslutar dock med några sista semesterbilder.
Kram
Nora & Petter
Hej kära vänner,
Nu sitter vi på Frankfurts flygplats och väntar på vår anslutning till Arlanda. Samtidigt som vi känner att det ska bli så skönt att komma hem, känns det konstigt att vi inte har ett hem att komma hem till. Vi börjar inse att ett hem inte är platsen där sängen står utan familjen, vännerna och kulturen. Ja, ja det ska bli skönt att få landa ett tag och liksom rota sig.
USA-resan har varit mycket upplevelserik, trots att det blev nästan sex veckor på väg känns det som att vi bara skrapat lite på ytan till detta jätteland. Vad är då domen? Vi är nog överens om att det inte är ett land som vi känner oss riktigt hemma i. Kontrasterna är helt enkelt lite för stora, oavsett om det är mellan fattig och rik, troende och ateist, eller vardag och fest. Det känns som att amerikanerna har glömt bort hur man njuter av de små nöjena i vardagen, något som nyzeeländarna är riktigt bra på.
Något som förvånade oss var att vi upprepade gånger upplevde att USAs höjdpunkt inträffade för 10-20 år sedan. Vi har sett köpcentrum som varit i det närmaste folk- och butiktomma, nöjesparker som inte renoverats sedan sent åttotal och en hel del fallfärdiga motell utmed vägen. Det förväntade vi oss inte här. Kanske är det slit och slängtrenden som nu nått även byggnads- och företagsmarknaden. Den som vill öppna ett nytt motell bygger det helt enkelt från grunden istället för att köpa upp en befintlig verksamhet som går med förlust. Jag tycker dock det är ganska skrämmande när den trenden når hela stadscentrum.
Hur som helst har vi haft spännande veckor och nu är vi redo att komma tillbaka från vår ett år långa semester från vårt “riktiga liv”. Vi har saknat er!
Vi avslutar dock med några sista semesterbilder.
Kram
Nora & Petter
Såhär skönt kan det vara med semester...
På stranden i Bahia Honda kunde man låna en strandrullstol med elefantdäck. Den ser lite institutionslik ut, men funkade mycket bra som solstol. I den satt Nora och var lat med en bok efter all dykning.
Och så till slut en solnedgångsbild från Florida Keys.
