Nu är det dags

Medan Petter levt loppan på Nya Zealand har jag, Nora, varit kvar hemma i Stockholm, jobbat och fixat den senaste månaden. Jag har packat, kört iväg lådor, planerat med vänner för att få hjälp med det jag inte klarar själv, etc. Det är mycket att tänka på när man ska vara borta så länge och jag har varit lugn inför resan, men lite stressad över allt jag behöver tänka på att ordna. Så igår när jag satt i soffan hemma hos Hanna insåg jag plötsligt att jag åker tisdag morgon. Plötsligt kom resfebern. Tankarna började snurra. Vad är det jag ger mig in på? Jag på andra sidan jordklotet, det är jättelångt bort. Tänk om det inte funkar, tänk om jag inte trivs, tänk om de har jättestora fördomar mot folk med rullstol, tänk om jag inte får mitt visum osv, osv.

Samtidigt ser jag verkligen fram emot äventyret, Jag vet att det kommer gå bra och gör det inte det får jag väl åka hem. Imorgon bitti börjar det. Klockan 06.40 går planet från Arlanda via Frankfurt och Los Angeles till Portland. Där ska jag hälsa på Natalie, en av mina absolut bästa vänner från mitt studieår i Tyskland. Jag firar min födelsedag där innan jag på lördag flyger vidare till Auckland, Nya Zeeland. Längtar!

Kram
Nora