Konsten att bjuda folk på middag

Kära vänner,

Petter och jag försöker skapa oss vänner. Vi har en hel del bekanta här i landet, men vänner har vi inte så många ännu och det vill vi göra något åt.

Eftersom vi tycker att det är roligt att laga mat, och ännu roligare när vi har sällskap till middagen bestämde vi oss igår för att slå flera flugor i en smäll och bjuda på söndagsmiddag. När vi var och handlade i fredags köpte vi en 1,5 kg köttbit för detta ändamål och nu var frågan vem vi skulle bjuda över.

I huset bredvid oss bor ett yngre par som vi hälsat på några gånger och som jag bestämt att vi ska lära känna. Utbudet av trevliga par i övre 20-årsåldern är begränsat så det gäller att passa på.

Sagt och gjort gick vi med bestämda steg dit, knackade på och frågade om de ville komma över lite senare. Catherine som öppnade dörren såg lite lätt överrumplad ut över denna plötsliga inbjudan, men tackade glatt ja. Precis när vi skulle gå kom jag på att fråga om det är något de inte äter, svaret blev "we are vegetarians". Där rök planen på 1,5 kg kött och blev istället spenatpaj. Inget större problem, vad gör man inte för nya vänner.

Medan jag gick iväg för att handla spenat, plockade Petter lite här hemma. Under tiden kom det trevliga grannparet över med det tråkiga beskedet att de trots allt inte kunde komma, då han hade ett vikigt telefonmöte med Tyskland planerat.

Skam den som ger sig, vi tog till plan B, det andra grannparet. En öl (I detta land umgås man över öl eller eventuellt ett glas vin, och man stannar alltid och socialiserare en stund innan man går vidare) senare kom Petter hem med beskedet att de tyvärr har andra planer. Synd men inte mycket att göra åt.

Dags för plan C, Dave & Melissa, det par som vi faktiskt numer räknar som våra vänner och som inte brukar vara alltför svåra med mat. Petter gick iväg medan jag tog hand om vår köttbit. (Eftersom vegetarianerna tackade nej, stoppade jag spenaten i frysen och återgick till söndagssteksplanen). Ytterligare en öl senare kom Petter hem utan besked, Dave var hemma, men Melissa och döttrarna var på väg hem efter en dag med Netball. Förutom rostbiff låg nu även en potatisgratäng och puttrade i ugnen och det började lukta riktigt gott här hemma.

Till slut sprack även plan C. Melissa var trött och hade huvudvärk när hon väl kom hem, så även de tackade nej till middag. Vi funderade ett tag på att ta till plan D, gå ner till puben och fråga om någon är hungrig, men bestämde oss för att avstå då det troligen inte skulle uppsakttas av pubägaren om vi konkurrerade om hans gäster.

Det hela slutade alltså med att vi fick äta vår delikata söndagsmiddag själva och jag misstänker att vi kommer vara ganska trötta på både rostbiff och potatisgratäng när denna vecka är över.

Kramar
Nora & Petter