Hej, hej
Petter och jag har funderat mycket, och skrivit långa listor med fördelar och nackdelar med våra två hemländer. Vi har ju båda fasta jobb här på Nya Zealand och upplever att vi är riktigt uppskattade på jobbet. Vi har lyckats skapa oss en bra vänkrets och lever ett otroligt rikt liv här. Vi har verkligen sett till att njuta av varje sekund sedan vi åkte från Sverige.
Samtidigt är Nya Zealand riktigt långt bort från livet (familjen och vännerna) i Sverige. Vi är båda tjänstelediga och förväntas återkomma till jobbet där hemma, och trots alla klagomål på det svenska sjukvårdssystemet har jag alltid upplevt att det fungerat. Här tog det nästan fem månader innan jag fick mitt arbetsvisum på grund av att jag har en ryggmärgsskada.
Jag vet inte om det är en trettioårskris som är på väg, eller om vi helt enkelt börjar tröttna på temporärboenden, men vi känner att är dags att börja rota sig snart. Jag vill bestämma färgen på tapeterna i mitt eget vardagsrum, och jag vill veta vad som ligger i den där flyttlådan längst in i förrådet. Därmed måste vi också fatta ett beslut, var ska vi rota oss? Vi kan inte fortsätta som Swivis. Ska vi vara svenskar eller kiwis? Stanna eller åka hem, åka hem eller stanna….?
Efter mycket funderande har vi fattat ett beslut. Vi kommer hem. Lagom till min 30-årsdag ska vi ha svensk mark under fötterna igen. Jag ältar fortfarande om det är rätt beslut eller inte, men idag meddelade vi chefen. Han började omedelbart löneförhandla och sockra, framför allt min tjänst. Jag, som inte är lika principfast som Petter och dessutom väldigt lättsmickrad, veknade en stund, men det känns nog i själen rätt. Det känns lite som att vi är på semester från verkligheten, och hur underbart det än är, är det dags att avsluta den nu.
Givetvis åker vi inte raka vägen hem. Nej vi kan inte gå från ett jobb till ett annat bara sådär, vi måste se till att leka av oss lite. Om vi nu åker förbi USA, så gäller det trots allt att passa på. Dessutom är det så tråkigt att flyga, så vi tänkte ta bilen istället. Vi stiger av planet I Los Angeles och gör en sex veckors road trip genom USA, därefter borde vi väl ha lekt av oss, eller? (Ja alla ni förnuftiga människor, vi vet US dollarn är stark, medan både svenska kronan och NZ dollarn rasat senaste halvåret, men jag sa inte att jag var beredd att bli vuxen riktigt ännu, det är faktiskt över tre månader tills jag fyller 30, and you only live once!)
Kram
Era Globetrotters
PS. Alla ni som efterfrågar ett inlägg om vår vardag, på söndag flyttar vi tillbaka hem till Pauanui, och jag lovar att skriva ett inlägg om en riktigt trist onsdag i min värld (jag sa inte vilken onsdag, men så fort jag får vara med om en så…=P)
3 kommentarer:
Ja för nästa onsdag blir inte trist för då kommer vi och livar upp din vardag :)
Själv tycker jag det låter som ett strålande bestlut. Ni är helt enkelt lite för trevliga för att ha sååååå långt borta. Däremot känns det synd att vi aldrig han hälsa på er. Vem kom på det där med 5 veckors semester???
Välkomna hem!
Jag förstår känslan, även om verklighet även bor på Nya Zeeland så känns slasket här hemma ibland mer påtagligt. Välkomna hem båda två, jag räknar med att se er i Folkets Park i maj! Och mig själv, hoppas på ledigt.
Skicka en kommentar