Bostadsletande

Som många av er vet bor vi än så länge i en övernattningslägenhet på kontoret. Det fungerar bra, men chefens fru, som kommer från Auckland börjar få lappsjuka och brukar bo i lägenheten när de är i stan. Det börjar alltså bli dags för oss att hitta något eget och vi har börjat leta.

Det är inte helt lätt. Jag sitter och läser bostadsannonser med en karta bredvid mig för att ens ha en aning om var de olika förorterna ligger. Dessutom har vi ganska höga krav på vårt framtida hem. Det ska ligga i ett plant område, det får inte vara trappor in, dusch och badrum ska vara tillgängliga med rullstol och Petter ska inte bli alltför allergisk av att vara hemma. Tro mig det är inte helt enkelt att tillfredsställa alla dessa krav. Vi är däremot öppna för alternativ både rörande område, storlek och om det är ett hus eller lägenhet, vilket mäklarna verkar tycka är desto konstigare.

Vad har vi då sett hittills? Vi har sett lägenheter som skulle vara fullständigt ”wheelchair accessible” och som även var det förutom den jättebranta backen för att ta sig dit. Vi har sett lägenheter med mögel i både väggar och heltäckningsmattor. Vi åkte och tittade på ett boende förra veckan som troligen ägdes av old McDonald (ni vet han med bondgård i den engelska barnsången). Huset som lägenheten låg i var en vanlig villa i ett ganska pittoreskt villaområde. Men när vi närmade oss huset kände vi plötsligt en stank av… fågel. Mot oss flög tre duvor. När vi gick genom grinden tittade tre katter fram på oss. Vi gick runt huset och hittade både en ankdamm med gäss, änder och andra sjöfåglar samt en hönsgård med de mest märkliga hönor vi någonsin sett. Buskaget var tätt över hela tomten och Petter började nysa så fort vi närmade oss huset. Det som nästan var roligast var att när mannen som skulle visa oss runt kom hem, visade han sig vara en strikt herre i kostym och slips. Med andra ord inte alls vad vi hade väntat oss.

Nu i helgen var vi och hälsade på chefen samt en kollega till Petter ca två timmars bilresa från Auckland. Där finns också Webhavens andra kontor och vi passade på att titta på boende där också. Priserna är lägre, husen större och som ni vet är jag och Petter inte så värst förtjusta i storstäder. Vi har ännu inte hittat det optimala huset till det optimala priset med Internetmöjligheter, men mäklarna jobbar på det och det ser ganska ljust ut. Vi förälskade oss i ett hus som hade fungerat perfekt, men eftersom det inte var telefon indragen i huset går det inte att skaffa Internet dit och vi vill kunna arbeta hemifrån. Dessutom visade det sig bli för dyrt, så nu jobbar vi på andra alternativ.

Stor kram till er alla!
Nora


Infarten till huset med alla djuren. Man skulle kunna tro att det är i djungeln.
Ett hus som enligt utsago skulle vara tillgängligt. Man kan nog ta sig in utan trapport på baksidan, men ska jag vara helt ärlig är det nog enklare att gå i trappor än att rulla upp för den backen.

Stranden i Pauanui, den lilla, söta semesterorten där vi har börjat titta efter boende. Vi ska nog inte stanna där hela tiden, men ett par månader vore inte fel. Det är verkligen sååå vackert och rofullt där.