måndag 4 augusti 2008

Den första nationalsporten

Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där med att titta på sport. Utöva sport ja, men att sitta bredvid och titta på tycker jag är urtrist. 29 år gammal har jag fortfarande inte fattat varken vad icing eller offside innebär. När jag simmade led jag varje gång ett träningsläger inträffade samtidigt som ett större idrottsevenemang, eftersom alla envisades med att vi skulle titta på eländet.

I detta land är nationalsporten nummer 1 rugby. Vill man räknas som en av lokalinvånarna så måste man visa åtminstone en gnutta intresse för denna barbariska ursäkt för män att kramas. För kramas det gör de en hel del på plan, även om det är lite våldsamt och går under benämningen tackling. När en match är över brukar spelarna se ganska tilltuffsade ut, smutsiga och ofta lite blodiga, En och annan bruten näsa hör inte heller till ovanligheten .

Varje lördag kl 19.30 stannar Nya Zealand. Då spelar nämligen All Blacks (landslaget) landskamp. Denna följs noga på den lokala puben med öl eller vin i handen. Om All Blacks vinner firas segern, om de förlorar måste sorgerna dränkas.

Förra veckan förlorade Nya Zealand landskampen mot Australien och hela nationen var förolämpad. Det diskuterades i slott och koja vad som hade gått fel. Hela befolkningen var liksom lite mer bekymrad än normalt. Till och med vädret var sämre än vanligt. Det var som att himlen grät över förlusten.

I lördags var det dags igen och nu skulle All Blacks ha revansch.

Vi var på 40-årsfest då. När vi kom vid femtiden var det säkert 50 gäster på festen som umgicks, drack vin och hade det trevligt. Strax innan sju serverades helstekt lamm och hangi, en maorisk rätt som tillagas på varma stenar nedgrävda i marken. Folk åt och var glada. Så plötsligt kl 19.25 försvann plötsligt de flesta gäster, inklusive värden, under diverse dåliga ursäkter. Vi insåg snart varför, lördag=rugby och värdinnan hade inte den TV-kanal som sänder sporten. Bara ett tiotal tappra gäster stannade och hade trevligt. Petter och Jon var de enda av manligt kön.

Hur slutade då matchen? Tack och lov vann Nya Zealand, balansen är återställd, solen skiner idag och vi har lärt oss ytterligare en detalj om den nyzeeländska kulturen - ha inte fest en lördag om du inte kan visa rugby på storbildsskärm.



Jag och Petter gick förbi en rugbymatch mellan två lokala lag för ett tag sedan. Runt plan stod publiken och pimplade öl. Som ni ser har några spelare vadderade hjälmar på sig. Det främsta syftet med dessa är inte att skydda hjärnan utan öronen. De kan nämligen få ganska mycket stryk, vilket resulterar i att de blir tjocka och utstående. Ibland ser man att spelare tejpar fast öronen utav samma anledning.


Här är lagen i full färd att gruppkramas. Det ser ut som ett sådant där gruppslagsmål som brukar förekomma i teckande serier, ni vet när alla slåss med alla i en enda stor hög. Enda skillnaden är att det någonstans underst i högen finns en boll.

Inga kommentarer: