Nya Zealand - Kupongfolkets hemvist

Nyzeeländarna har en stor svaghet och det är kuponger. De älskar rabattkuponger av alla de slag och tar fyndjakten på fullaste allvar. Petter har tidigare skrivit ett inlägg om Entertainment guide, en bok man köper fylld med rabattkuponger, men den är bara början på kupongkulturen.

Varje stormarknadskedja har ett stamkundskort som man samlar poäng på, motsvarande det svenska Ica-kortet. Skillnaden är att det inte finns någon bank knuten till detta kort, istället är det ett rent poängjagarkort. Förutom stormarknadskedjen finns en drivmedelskedja knuten, samt några andra butikskedjor knutna till korten. Det finns några olika sådana kluster och det är en hel vetenskap att räkna ut vilka kedjor som är knutna till vilket kort och hur man tjänar på det. Man behöver dessutom samla relativt mycket poäng för att kvalificera sig för bonus som består av en present som man får välja.

Det roliga är att folket här tar poängjakten på fullaste allvar. I Sverige är vi vana vid att människort med mycket tid ägnar sig åt denna typ av verksamhet, här är det närmast en folkrörelse. En vän till oss visade förra veckan stolt upp ett bestickkit som han hade fått som belöning efter att han samlat fly buys i 1,5 år. Till historien hör att Dave inte direct är killen som bryr sig särledes mycket om vad han äter med eller för den delen hur det är dukat. Hade han fått ett liknande besticketui I julklapp hade han knappast brytt sig, men detta hade han tjänat ihop och han var stolt.

Poängjakten slutar inte där. När vi handlar finns det diverse lokala rabbaterbjudanden tryckta på baksidan av kvittot, det kan handla om allt från skönhetsbehandlingar till billigare trädgårdsslang. Dessutom får vi ett extra kvitto som ger oss nästan 20 öre rabatt per liter besin om vi tankar på macken 35 km härifrån (Om vi har lappen med oss vill säga). Varje café har ett stamkundskort som ger var tionde kaffe gratis. Bokhandeln har en kundklubb och skickar ut kuponger via Internet varje vecka. Det finns ingen hejd på det hela och det gäller att hänga med, annars kan man gå miste om något.

Jag måste erkänna att jag har en svaghet för kundklubbar och stamkundsrabatter. Till att börja med försökte jag faktiskt hänga med kiwisarnas kupongtempo, men nu har jag gett upp. När Hayley igår gav mig en broschyr om att gå med I ytterligare en stormarknadsklubb avböjde jag vänligt. Kanske kommer jag förlora en dollar eller två, men det är det värt att slippa känna att jag återigen glömt rätt kort.

Kram På er alla
Nora