Ve och Fasa!

Hej, hej

Vi lever på varmare breddgrader vilket har sina fördelar, men igår kväll upplevde vi också några nackdelar. Petter glömde en ostkant framme en timme eller så. När han kom tillbaka hade ostkanten förbytts till myrmat. Den hade snabbt ändrat färg från vit till svart av alla myror som kalasade på den. Det var bara att snabbt slänga osten, stänga fönstret och torka bort myrspåren. Ganska harmlöst men ändå lite småäckligt. Jag har inget mot myror, men jag delar inte gärna talrik med dem.

När det senare var dags att lägga sig, kröp jag ner i sängen, plockade fram min bok och tände sänglampan. Jag låg där och funderade på dagens händelser när jag plötsligt ryckte till. I taket satt en KACKERLACKA och hånskrattade åt mig. Den satt där och viftade med sina känselspröt och tycktes ropa “du kan inte ta mig, du kan inte ta mig”. Visserligen var det en av de mindre kackerlackor jag sett, men när det kommer till kackerlackor spelar det ingen roll hur små de är. De hör inte hemma i mitt hem och därmed basta.

Petter var inte helt nöjd när jag upplyste honom om att det är hans plikt att försvara mig mot odjuret. Han försökte muttra något om att jag minsann nog skulle kunna nå den med griptången, innan han klev upp ur sängen, hämtade lite toalettpapper och förbytte odjurets hånleende till insektsmos.

Vad skulle jag ha gjort utan min riddare? Jag får nog ta och skämma bort honom lite extra till helgen.

Kramar Nora