En helt vanlig måndag...

Hej Allesamman,

Ni verkar tycka att vi har det lite för bra här borta. Flera av er har efterfrågat eller antytt att det skulle uppskattas ett inlägg om vår vardag.

Vad ska man säga? Vi undviker vardagen så gott vi kan. Ett av målen med vårt uppbrott var att komma bort från vardagstristessen och njuta av livet, och vi gör vad vi kan för att uppfylla det målet. Vi är mer spontana och försöker leva efter mottot "fånga dagen". Har vi en ide om att det vore roligt att uppleva något ser vi till att göra det så fort som möjligt, inte skjuta det på framtiden.

Emellan all vår fritid gör vi dock varsin heltid på jobbet också. Även om det låter som att vi sköter det med lillfingret, så är sanningen den att vi sliter en hel del emellanåt. Vi är trots allt uppfostrade som goda lutheraner båda två. Eftersom vårt arbete är väldigt internetbaserat och vi inte ens har ett riktigt kontor för närvarande, jobbar vi en hel del hemifrån, vilket har sina för- och nackdelar. Jag upptäckte i vintras att det hade gått tre dagar utan att jag hade lämnat hemmet och insåg då att jag måste göra något åt mina rutiner. Dels för att få lite frisk luft i näsan, men också för att träffa någon annan än Petter.

En vanlig dag baserad i Pauanui brukar jag numer gå upp runt klockan 7, slänga på mig kläderna och gå en timmes promenad runt staden. De som träffar mig i början av varvet får ett lite sömnigt mummel till hälsning, medan de jag träffar i slutet av rundan får både ett soligt leende och ett "good morning". Rundan avslutas på vårt lokala kafe, med en stor kaffe latte som får följa med mig hem till datorn. I början unnade jag mig den bara någon gång ibland. Jag tyckte att det var lite slöseri att drika köpkaffe varje dag, men jag har upptäckt att det är välinvesterat socialt kapital. Det håller mig uppdaterad på allt som händer i staden.

Datorn och chatten slås på cirka kl 8.40 och då börjar också arbetsdagen. Petter brukar tillbringa sin ensamma morgontimme med att läsa lite bok, eller fritidssurfa på nätet. Ska vi vara helt ärliga är det jätteskönt att slippa varandra en stund.

När chatten slås på bestäms också dagens aktiviteter. Vår chef har en förmåga att ändra planer med minsta vindpust, så man vet aldrig riktigt vad som ska hända från en dag till en annan. Den mesta kommunikation i företaget sker via chat. Något som varit mycket svårt att vänja sig vid.

Strax efter fem brukar vi tröttna på att arbeta, stänga igen datorn och fixa middag. Är vädret soligt och varmt som nu, kan det bli i form av picknick på stranden med ett dopp eller en surflektion inkluderad. Ska jag vara ärlig har det inte hänt alltför många gånger, men de gånger det händer tänker vi alltid att vi borde göra det oftare. För det mesta ägnas kvällen åt lite hushållsarbete och slött TV-tittande, bloggande osv. Inte alltför sällan händer det att framför allt Petter gör några arbetstimmar till efter middagen.

Ca en kväll i veckan brukar vi hamna nera på puben med ett glas vin i handen och socialisera. Det gäller dock att välja kväll, om man av misstag går dit en torsdag tvingas man vara med i frågesportstävlingen. Detta är visserligen en aktivitet jag brukar gilla, men eftersom jag och Petter (fast han inte vill erkänna det) avskyr att förlora och frågorna är väldigt NZ-orienterade, är det inte jätteskoj.

Några dagar var och varannan vecka behöver vi åka till Auckland för att arbeta. Till och med chefen inser chattens brister och vill ha oss på plats ibland. Det brukar bli två nätter och tre arbetsdagar i storstaden. Även om resorna till Auckland sliter lite, så är det ganska skönt att få uppleva lite storstad emellanåt. Jag brukar påstå att jag får shoppingabstinens om jag är kvar i Pauanui för länge och det ligger en del i det. Samtidigt är det oerhört skönt varje gång vi kommer tillbaka hem till vårt lilla hus igen.

Det var en liten beskrivning av vår vardag. Sköt om er därhemma i vintersverige.

Kram
Nora