Hej, hej,
Petter och jag är i Cromwell (staden som alla har glömt på Sydön) och jobbar, medan mamma och pappa roar sig bland lysmaskar, kokande lera och svavelrök på Nordön.
Ikväll gick jag till stormarknaden för att handla lite middag och plockade därmed också med mig en flaska lokalt vin. Här på Nya Zealand är lägstalönerna betydligt lägre än i Sverige vilket också leder till betydligt fler anställda inom serviceyrken som handel, restaurang, turism osv. Åh, tänker man genast, vad underbart att handla där när man kan få så mycket hjälp. Men se där misstar man sig, för det verkar som att intelligenskvoten och det sunda förnuftet är proportionella med lönen.
Jag har aldrig träffat så många rent ut sagt korkade människor som i kassan på New World (motsvarar Ica Maxi). Vad sägs om killen som lagar vitkålssallad och blandar dressingen med sina plasthandskförsedda händer, och sedan tar lösviktsskinka till mig med samma plasthandskförsedda händer? (Jag kände mig som en sur kärring när jag gick tillbaka och bad om ny skinka plockad med tång) Eller mannen vars ansvarsområde är grönsakskonserver, men som inte vet vad surkål är, trots att de har tre olika sorter när vi väl hittar hyllan.
Idag tog dock nästan priset. Jag skulle som sagt köpa en flaska vin och gick som vanligt till kassan. Åldersgränsen för vininköp är 18 år, och jag som fyller 30 om några månader blev tillfrågad om legitimation. Trött tittar jag på kassörskan och funderar på om jag ska visa henne mina vita hårstrån, rynkorna som börjar visa sig i pannan eller körkortet. Eftersom jag vis av erfarenhet vet att man ALDRIG ska skämta med kassapersonalen bestämde jag mig för körkortet. Snorkigt säger tanten till mig att de enbart godkänner nyzeeländska pass och körkort som leg. Mitt tålamod är kortare än vanligt och jag frågar om det innebär att man som ickenyzeeländsk medborgare inte får handla alkohol i landet.
Tanten har vid det här laget tryckt på knappen för att tillkalla sin chef. Ovanför min kassa blinkar en stor lampa och en mindre siren tutar i affären. Kön bakom mig växer.
Jag börjar vd det här laget känna mig smått kriminell och ganska förbannad. Som tur är kommer chefen intrippanded, en riktig barbieblondin i som inte kan vara många år över 18. Hon kastar en snabb blick på mig (rynkorna och det vita hårstrået), däremot inte mitt körkort och godkänner min vinflaska.
Till historien hör att jag kom in på casino med 18-årsgräns när jag var 13 och inte ens fick visa leg när jag gick till systemet på min 20-årsdag. Nu sitter jag här med mitt andra glas rödvin och vet inte riktigt om jag ska känna mig gammal för att jag har svårt att acceptera korkat uppförande, eller ung för att jag har problem att köpa en flaska vin. Jag har nog bestämt mig för att jag helt enkelt ska känna mig som ovanligt vis ung dam.
Kram
Nora
måndag 16 februari 2009
Korkade människor
5 kommentarer:
I Alaska hade de faktiskt policyn att fråga alla som de trodde var under 40 (21 års gräns). Vi fick dock alltid peka ut var på körkortet personnummret stod :-) Många rader på svenska körkort.
Här är policyn 25 och det var när jag började peka på födelseåret som hon blev riktigt snorkig. Det är komplicerat eftersom vi skriver våra datum åt fel håll.
Hej!
Tänkte bara kolla lite med dig som har varit här i NZ ett tag. En grej som jag tycker är lite knäpp här (appropå mataffärer) är att det är personen i kassan som packar eller möjligen "packaren" (en extra person som står där och bara packar ens varor). Visst kan det vara en fin service, men jag känner mig alltid så frustrerad över hur de packar. Helt fel enligt mig ;-) Definitivt inget jämnviktstänk och onödigt många kassar. Men, är det ofint att packa själv? Jag försöker ibland med då uppstår stor förvirring. Hur gör ni/du?
/maria (i Takapuna)
Jag har som sagt gett upp, även vad gäller packandet. Jag har försökt packa själv jag med, men fick onda ögat av packaren, det kändes som jag tog denna persons arbete.
Jag arbetar i Sverige som detaljhandelsanalytiker, och förra vintern kom rapporter om den stora miljöpåverkan som plastkassarna i livsmedelsbutikerna ger upphov till världen över. Jag tyckte att det var helt absurda mängder plastkassar som dessa rapporter påstod användes. När jag kom hit fattade jag varför. Plastkassarna har så dålig kvalitet att man ofta får två i varandra. I de lägen man i Sverige hade klarat sig med en kasse, kommer man här ut ur butiken med fem, varav två har hål i sig.
Generellt märks det att lägsta lönerna är betydligt lägre här än hemma. Det finns mer personal som gör onödiga arbetsuppgifter som i Sverige har effektiviserats bort, eller lagts på kunden. Påspackandet är en sådan uppgift, en annan är att bära bort varje kundkorg för sig från kassan till ingången av butiken, en tredje att packa upp varje frukt för sig och lägga dem i raka rader i fruktdisken.
Jag har råkat ut för precis samma sak när jag ville köpa öl på NW. Skapligt arg jag var då. Gissa om kontrolltanten tyckte det var pinsamt nästa dag när jag kom tillbaka med mitt pass och bevisade att jag var 30.
Skicka en kommentar