Geocacharhustru

Hej Allesamman

Petter utövar en sport som passar en riktig datanörd. Han geocachar. Det hela går ut på att han med hjälp av en GPS ska hitta en liten “skatt” (cache) oftast bestående av en
plastlåda med en penna, ett block och lite småsaker. Dessa cacher har lagts ut av andra likasinnade på platser som de av olika anledningar anser vara intressanta.

en cache med Petters GPS i

En vän till oss brukade beklaga sig över att hennes ex skulle förstöra varje romantisk månskenspromenad med att bara ta genvägen via närmaste cache. Jag håller inte med. Geocachandet har tagit både mig och Petter till små smultronställen som vi aldrig hade hittat annars och det tillför att spännande moment i de romantiska promenaderna.

Nu när vi är ute och tillryggalägger ganska många mil, har vi ägnat en och annan bensträckare åt att leta efter cacher. På väg ner mot Dunedin förde GPSen oss till en gammal kyrkogård belägen i en skogsglänta ca 5 km utanför en liten guldgrävarby. Cachen var tillägnad dem som möjliggjorde guldgrävarnas framgång, de många kineser som för svältlöner och under dåliga förhållanden byggde vägar och städer under 1900-talets början.

Kyrkogården

På en avlägsen del av kyrkogården, i skogskanten under en stor gran stod någta bortglömda gravstenar. En av de män som låg under dem, dog en för tidig död i onödan. En kväll rullades han ned för huvudgatan i en vintunna. Säkert var det menat som ett skämt av några råbarkade och överförfriskade guldgrävare, men det blev ett skämt med dödlig utgång.

granen med tre, små, bortglömda gravar under

Kinesens gravsten

Visst är det en ganska spännande och skrämmande historia som tack vare den nya tekniken lever vidare?

Kram till er alla
Nora