Uppe på berget...

I fredags lyckades jag med stora saker på jobbet, jag fixade en stor bugg vi haft ett tag men inte lyckats lokalisera föränn nu.

Som klapp på axeln gav jag mig själv ledigt på eftermiddagen.

Jag bestämde mig för att äntligen ta mig upp på berget här vid stan där vi bor.

Man kan ju inte direkt påstå att jag har någon typ av kondition efter att ha ätigt gott och nästan levt i en semester senaste halvåret. Men upp skulle jag.

Stigen upp var inte det enklaste jag stött på, den var helt klart brant.



Men vyn där uppeifrån var rätt underbar!


På väster hand kan man se vårat hus om man tittar riktigt noga. Kan jag klura ut hur man markerar på en bild mha iPhoto kommer jag göra det någon gång.

Vandringen upp tog nästan en timme. Väl uppe på toppen hittade jag en geocache (du tror väl inte att jag bara gav mig upp för att få motion :-)

Att ta sig ner var jobbigare för benen än att gå upp, men pga de underbara kängorna som jag skaffade i Sverige (tack ortopedingenjör Hanna) innan jag åkte så var det inte så jobbigt.

Jag mötte ett gäng tjejer på väg upp när jag gick ner... De gick dock i flipp-flopps! Jag avundas inte deras väg ner sen.

Helt klart värt vandingen, mer vanding ska det bli framöver (får helt enkelt se till att jag har något att få en klapp på axeln för)