Att lämna ett hem

Kära vänner,

Nu har vi lämnat Nya Zealand, vårt hemlande de senaste 11 månaderna. Dave, vår kollega och vän, och Molly bestämde att vi inte kunde lämna landet utan att bli avvinkade på flygplatsen och oj vad många tårar det föll. Vi har verkligen trivts fantastiskt bra, och är övertygade om att Nya Zealand är ett land vi förr eller senare kommer att återkomma till.

I lördags hade vi en underbar utflyttningsfest. Petter och jag bara mös. Vi hade trädgården full med folk som vi inte kände för ett år sedan men som vi idag kan kalla vänner. Vädrets makter var emot oss, och det var allt anat än säkert att det skulle bli någon fest.

När vi vaknade i lördags morse öste regnet ner. Klockan tre på dagen gick elen och den kom inte tillbaks förrän fram emot midnatt. Regnet slutade tack och lov, ungefär samtidigt som elen gick. Men det gav bara det hela ytterligare en dimension. Vi var ute, grillade på gasolgrillen, eldade i eldstaden hade massor med ljus och facklor.

Oj, vilken salig blandning på folk det var. Kollegor, flera av mina målartanter, en av våra kunder, killen som äger vår dykshop och hans fru, grannar, och annat löst folk vi träffat här. Det går inte med ord att beskriva hur fantastiskt lycklig och tacksam jag är att dessa människor har tagit emot oss med öppen famn och gjort det gångna året till en lyckoträff.

Jag har haft ett helt fantastiskt år. Visst har det gått lite upp och ner, och varit en utmaning mer än en gång, men det ord som bäst beskriver min sinnestämning det senaste året är lycklig.

Samtidigt känner vi att det är dags att gå vidare och att vi är redo att ta oss an Stockholms utmaningar. Men först låter vi våren komma till Sverige, medan vi utforskar USA’s sydstater. Denna drygt fem veckor långa resa genom USA är utan tvivel den mest oplanerade och impulsiva resa som Petter och jag någonsin gjort. Ska vi vara helt ärliga har vi inte en aning om av vi gett oss in på, men spännande ska det bli. Uppdateringar kommer allt eftersom.

Ta hand om er vänner, i maj har ni oss åter där. Jag längtar efter er!

Stor Kram
Nora

Soluppgång från Nora's landing sista morgonen i Pauanui