Ett av våra stora mål i det stora landet i väster (eller öster om man som vi kommer från Nya Zealand) var Grand Canyon. Tidigt i tisdags morse klädde vi på oss alla våra varma kläder, packade en matsäck och lämnade Flagstaff för en heldagspromenad i Grand Canyon.
Jag var eld och lågor över att de hade en två mil lång vandringsled utmed södra kanten som skulle vara framkomlig med rullstol. Vi började dagen med frukost vid Yaki point, och började sedan gå. Ah, vad skönt med lite naturupplevelse efter Las Vegas stök och larm. Jag var lycklig för alla mina fyra lager tröjor och långkalsonger, för det var ganska kallt på morgonen, men allt eftersom dagen gick skalades lager efter lager av.
Frukost vid Grand CanyonGrand Canyon trafikeras av gratisbussar som tar besökare ut till flertalet utsiktspunkter, och dessa platser var ganska tätt befolkade, men eftersom amerikanerna är ett bekvämt släkte var vandringsleden nästan tom mellan busshållplatserna. Större delen av vandringsleden gick utmed Canyon-kanten med en utsikt som var svår att stirra sig mätt på.
Vyn mot norr från södra randen
Petter tar världen i sina armarDen stora svarta Californska condoren är en fågel som var i det närmaste utrotad för några år sedan. Sedan dess har det satsats mycket pengar och energi på att rädda fågeln och det har planterats ut ett antal exemplar i Grand Canyon och utmed Californiens kust. Den är dock fortfarande otroligt sällsynt. Vi såg en hel del mestadels korpar flyga, men när himlen rätt vad det var fylldes av en stor svart fågel insåg vi att det var något annat än korp. Fågeln cirklade över oss ett par varv innan den landade på en klippa ca 50 meter från oss. Petter och jag hade inte en aning om vad det var vi såg tills alla människor omkring oss hänfört viskade “titta på condoren”. Tja, vad ska man saga, vi har mer tur än vi förtjänar ibland.
En Kondor landar brevid oss
Solen går ner över den vackra vynDen natten sov vi gott i vårt motel.
Kram
Nora & Petter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar