Ännu en vandring

I lördags lyckades jag övertyga några arbetskamrater att vi skulle göra en vandring. Jag hade hört att The Pinnacles öster om där vi bor på Coromandel skulle vara dundervackert.
Jag pratade med Adrian som jag jobbar med, och han var på direkt. Han går redan nu en hel del då han inte har en bil. Han gör en långvandring varje vecka nästan.

Därefter frågade jag Dave om han ville hänga på. Han var förvånansvärt entusiastisk direkt. Han som mest brukar sitta still och koda, och har inte rört sig fysiskt på 16 år enligt honom själv =)

Det här kommer bli intressant tänkte jag, men solen sken och det var en underbar dag på lördagen, så vi gav oss iväg och hade inget att skylla på.

Dave, Adrian och Jag innan vi börjar vandringen

Som sagt var det en vacker dag, så solen stod högt och gassade. Vi hade massor med solkräm på och valde att gå lagom fort. Dock var vegetationen riktigt hög så vi slapp att få solen på oss utan var mest nere i en hög luftfuktighet bland träden.

Då det ofta regnar ganska bra på vintern här så hade man byggt hängbroar vid alla vadställen, då man korsade bäcken en fem gånger på vägen.

Dave vandrar över en av hängbroarna

Det var en lugn vandring i början men snart kom vi fram till där det började stiga. Vandringen gick utmed den första vägen som byggdes mellan västkusten och östkusen av coromandel. Vägen hade skapats för att forsla timmer och förnödenheter till kusterna.
Dock var leden gjord för oxar, så man hade för hand huggt ut stora höga trappsteg i alla sluttningar.

En helt otrolig insats med tanke på hur många trappsteg det var... De var massor, och de var höga!
Oftast 30-40 cm höga.

Men man hade en underbar vy så fort man kom upp några meter.

En vacker sockertoppsformation mitt ute i ingenstans.

Efter ett tag började vi se vårat mål i fjärran (oftast i en 30 graders lutning ovanför oss =)

Toppen av The Pinnacles från stigen

Vy ner mot Pauanui från stigen

När man nästan var framme vid toppen låg en övernattningsstuga där. Många går upp till stugan ena dagen och varndrar till toppen och ner andra dagen. Vi däremot hade bestämt oss för att gå hela biten direkt och vara tillbaka för att gå på BBQ på kvällen =)

Så vi vandrade vidare mot toppen efter en kort lunchpaus vid stugan.

Ännu en bit med trappsteg från stugan (syns i mitten) och upp till toppen.

Ett vackert träd på vägen upp

Klippformation på vägen upp som ofta kallas apan. Om man tittar på den utstående undre delen av klippan kan man nästan se ett aphuvud om man har lite fantasi =)

Men tillslut nådde vi toppen!

Utsikten var underbar, man kunde se från halvägs till Auckland ut till Alerman islands. Ända ner till Whangamata.

Vy från toppen, i mitten syns landingsbanan mitt i Pauanui, vi bor hitom den.

Adrian hade tagit med sig en kikare som gjorde att vi kunde se hur långt som helst därifrån.

Vägen ner var otroligt mycket lättare, det tog ca 3,5h att gå upp på berget men bara 1,5h att skutta ner.

Lätta steg på vägen ner efter en tuff bestigning.

Här syns de uthuggna trappstegen som vi besteg på vägen upp, lätta att skutta ner för på vägen ner igen.

The pinnacles vy när vi väl tagit oss hem igen.

På kvällen åkte vi över till chefen på BBQ och välförtjänt Öl.

Hela vandringen var mycket tuffare än vad vi trodde, men vi klarade den bra och alla kunde vi fortfarande gå dagen efter =)

Dave hade fått så mycket energi av det hela att han gick omkring hela dagen efter och planerade nya vandringar. Han ska med familjen upp på Mount Pauanui nu i helgen.
Kul att ha startat en trend =)